Livet som läkarstudent med sommarlov och ammorteringar, natt #4.
Det blir allt mer tydligt för mig att jag verkligen borde ha tagit några dagars ledigt. Efter mastodontvåren med två stora tentor och preklin avslutad och innan ansvaret att axla norrlands benbrott.
Men nu sitter jag här.
Jag är så trött.
Klockan är 02:44. Ändå en bättre natt än dom föregående. Eller så har jag börjat rota mig lite i avdelningen. Jag tror nästan på det senare alternativet. Mikropauserna blir mer avslappnande och lite mindre tid går åt att leta efter banala småpryttlar samt gå vilse på väg till toaletten.
Jag tog en pw när jag vaknade idag. Det slog mig att jag tyckte norrlänningarna var alkisar eftersom uteserveringarna var fullsatta en onsdagsmorgon. Sen insåg jag att det ju inte var onsdagsmorgon utan Fredagseftermiddag. Man kan bli aningen desorienterad av nattarbete.
Efter det unnade jag mig en ny matlåda på Classe O och sen bröt jag isen på gymmet med ett tungt benpass. 6 set benböj, 3 set benpress, en jävla massa utfall och hipthrusters. FRUKTANSVÄRT jobbigt så Lycka till imårn stegspänsten säger jag bara.
Påtal om imårn så är jag ledig då. En klämdag.
Funderar på att sätta mig på någon servering och unna mig ett svindyrt glas rödtjut för mina skatteåterbäringspengar och ta tag i att skriva en artikel åt Tophälsa jag skjutit på i typ 2 månader.
Det skulle på ett sätt vara en barndomsdröm i uppfyllelse. När jag var liten drömde jag alltid om att bli författare som satt på olika fik och drack pilsner och rökte cigg och knapprade på en skrivmaskin. Jag köpte t.o.m en skrivmaskin på en loppis när jag var 9. Den finns nog kvar i något förråd, synd att det är en sjukt osmidig uppfinning men länge leve romantiseringen av olika tankar och infall.
Mitt livs drivkraft.
Svettig, lite posig, ganska stark och arg tröja från ungdomen samt stumplästen (aldrig skor på gymmet). Så jobbar man upp den där norrländska vreden som krävs för att köra ett riktigt skrikgympass och därmed göra gymmet till en liiiite obehagligare plats för alla andra.
1,5 timma senare låtsas jag vara precis såhär peppad på jobbet. Undrar om någon genomskådar att det inte är helt genuint?
Ytterligare någon timme senare förbannar jag åter produktutvecklaren bakom Oxycodone. Vem anställde stolpskottet? Vem godkände ideén? Men mest av allt; VARFÖR?
ALLA andra läkemedel kommer i askar om JÄMNA tiotal och kartor om JÄMNA tiotal. Ge mig EN, ENDA vettig anledning till att ha SJU tabletter per karta och 28 per ask?!?
När man kl 04:30 på morgonen stressat ska räkna tabletter för 1000:e gången blir det lite, lite tjatigt.
Därför sträcker jag mig ut och erbjuder ett pris till den som kan komma fram till en enda bra anledning att göra på det här sättet förutom att man blev uppäten av en Sjuksköterska i ett tidigare liv och lider av PTSD och hämndbegär mot hela yrkeskåren. If you know, you know.
xx