drsyding.blogg.se

Idag är det en solig men kall Onsdag. Jag har tänkt att det är Tisdag hela dagen och missade därför min psykologtid imorse. Får psyka av mig lite här istället.

 

Att jag ens hade en inbokad tid imorse trots skolan är för att jag planerat att skolka idag sen 2 veckor tillbaka. Jag anser själv att jag knäckte koden ganska tidigt gällande hur man överlever tuffa universitetsstudier om man nu också råkar vara en vivid individ med tankar, ångestar, relationer och andra behov på samma gång. (Inte helt ovanligt)

 

Mitt simpla recept till studieframgång och avstånd från psykbryt --> Välportionerat och välavvägt skolk.

 

Jag brukar titta max två veckor framåt i schemat, för det mesta håller jag det till en. Jag tittar på skolschemat dag för dag och lägger sen till träning, jobb, skapande och annat jag vill få in. Målar upp dagarna detaljerat och känner in exakt hur en sån dag skulle kännas. Om känslan när jag föreställer mig dagen blir skön och peppig så spikas planen genom att hamna på min whiteboard. Om känslan däremot blir ungefär som en tung hoppspark i bröstet och jag blir trött tre dagar i förväg bara av blotta tanken på vad som ska komma skall, jag kanske hör ett ringande ljud som triggar igång en film i mitt huvud om vart mitt liv är påväg om jag låter samhället och påhittade förväntningar styra mitt liv. Om jag upplever något av det där, ja då vet jag. Då är det dags att lägga in lite skolk! 

 

En skolkdag är då en gåva från dig till dig. För mig närmast ritualiska dagar som jag ser som parenteser i tiden. Icke-dagar som åsidosatts dig helt befriade från krav. Dagarna måste inte vara endel av en stor plan. Dom måste inte följa ett schema. Dom är bara små små gryn av en mental och själslig frihet.

 

Många nyfrälsta mindfulness-filosofer skulle kaske bröla: "Aeäeääähhhh ALLA dagar ska va så ju!! woaaah YOlooooo" 

Men det älskvärda med att ha fyllt 25 och att ju att hjärnan äntligen utvecklade ett konsekvenstänk är ju att man tillåts se storheten bakom uppoffringar. Typ att mer revolution och mer lycka kommer genereras från ett välbalanserat liv med kunskapens styrka (och även ett jobb så man har råd att betala sin psykolog) än från under en bro med en ljummen folköl som enda idealistiskt kampvapen.

 

Balansen mellan att vara min egen gud och spela samhällets spel utan att bli diskad. En dramakomedi i flera delar. to be continued...

 

 

 

xx

 

Idag har min bostadsförening börjat borra. Alltså, inte en såndär clas ohlson-borr-borrning utan det rör sig nog snarare om en expedition som försöker ta sig till jordens mittpunkt. Borren i sig är då större än huset jag bor i. Det genererar ett ganska högt ljud vilket påminde mig om att jag nog fick en lapp i brevlådan som jag ignorerade för ett par veckor sen om att det kunde va läge att köpa öronproppar. Det ska tydligen bli klart någongång i sommar. Såatteh.. Men det positiva är iaf att borren överöstar mina grannars olyckliga barn som annars skriker större delen av dygnet och då 40-tals huset jag bor på bjuder på närhet och samvaro iom exakt 0% ljudisolering brukar det ofta kännas som att jag är nybliven mamma till 3 kolikbarn men utan den roliga biten där man känner någon som helst kärlek för sina barn eller ens vet hur dom ser ut eller heter. Så jag antar att jag ska vara glad för borrandet kanske? Jag har också hört att det är nyttigt att öva upp bibehåll av fokus i kaos så jag ska nog passa på att plugga med balkongdörren öppen för bästa resultat.

 

Igår övade vi status i skolan. För första gången med vår handledare som egentligen verkar jobba på akuten. Undrar om hon tyckte det va roligt att lära oss känna på osynliga lymfknutor och gräva djupt i varandras ljumskar i jakten på femoralispulsar? Antagligen.

 

Själv tyckte jag att det var intressant att jag, trots att jag gått sjukhusklädd en jäkla massa i livet, tyckte att det var så kul att få göra det igår. Det kändes som ett nytt steg i livet. Symboliskt så blev kläderna ett inträde i en ny roll. Nästan som ett lajv. Läkarlajv. Där gick vi runt med våra stetoskop och våra blåa scrubs och lajvade hur en potentiell framtid kommer vara. Sen kan jag hoppas att mina dagar som färdig läkare kanske kommer fyllas av något mer än att stå i 2,5 timmar med händerna i en svettig 20-årings skrev och armhålor. 

 

Många läkarprogram (ev. alla andra?) jobbar väldigt mycket med PBL vet jag. För er som inte vet står PBL för problembaserat lärande och är ett väldigt speciellt sätt att jobba på. Google it!

KI har både blivit hyllat och fått kritik för att dom inte använder sig av detta utan har hållt sig till en väldigt klassisk utbildningsform med föreläsningar av somnolenta proffessorer istället. Är det så att du funderar på att läsa till läkare och inte riktigt vet vilket universitet du ska satsa på kan det verkligen vara en poäng att ta sig en funderare över vilken typ av studiemetod som passar dig bäst. (plus om du tycker om att ha roligt i livet eller inte)

 

Hursomhelst så har turen nu ändå kommit till oss och vi ska jobba med fall och PBL under våren. Personligen tyckte jag att PBL:n igår var ganska seg, lite lärorik men mest irriterande och utdragen. På grund av en väldigt tydlig struktur så läggs ju mycket tid på att FÖLJA strukturen och mindre tid på att fokusera på det som faktiskt skulle kunna vara lärorikt. Jag kan tycka att den typen av inlärningsmallar som är utvecklade av någon beteendeingenjör på något institut är kontraproduktiva då poängen med inlärning enligt mig är just att individualisera den då alla människor lär sig på så olika sätt. Sen är jag principiellt emot principer och mallar också. Tycker det är tråkigt och det väcker den 14-åriga blåhåriga rebell-Sanna inom mig som bara vill krossa systemet och dricka 3,5:or under en bro i Bagis istället för att rätta sig i ledet. MEN jag är ändå glad att jag tog mitt pubertala och hormonstinna förnuft till fånga en gång i tiden och insåg att man inte genomför några systemförändringar från broar i förorten utan INIFRÅN systemet och gärna med en titel som systemet respekterar. 30-åriga infiltratör-Sanna har ändå lite bättre position även om hon kanske inte är riktigt lika gullig som 14-åriga rebell-Sanna. Eller jo, det är hon ju visst! ^_^

 

Idag ska vi fortsätta statusövning med mer fokus på neurologisk status så nu får jag väl se om jag fått någon hjärnskada av alla 3.5:or eller inte. Ändå spännande.

 

 

 

 

 

Kort kvällsinlägg pga redan avhandlad punkt ang. min kreativa dygnsrytm.

 

Jag har druckit exakt 1 glas Rioja och suttit resten av kvällen med akvareller. Har tydligen börjat en ny karriär som bröllopsibjudningskorts-målare. Den andra för denna månad men det kan ha att göra med att båda min bästa vänner gifter sig i sommar. Kärlekens sommar.

 

Jag spillde just ett glas vatten på en av mina nymålade blommor. Med tanke på att jag målar med vattenfärg så gjorde inte det mig så himla glad. Det är så det går när man försöker pusha sina kreativa timmar. Klockan är ju snart 22.. herregud. blir säkert ett utomordentligt kasst blogginlägg också. Ledsen för det!

 

Idag har vi haft seminarium PRECIS hela dagen. 3 drypande, långa, saftiga, seminarium i hemostas, plasmaproteiner, lever, gastro, njurar, bla bla bla.

 

För dom som har erfarenhet av seminarium kan det ju kanske uppfattas att det inte är ett pedagogiskt snilledrag att lägga hela veckans seminarium på en dag. Seminarium är superlärorikt generellt MEN man blir jäkligt trött i hjärnan och det är svårt att ta till sig efter ett tag och ännu svårare att vara aktiv och puralert som ju på nåt sätt förväntas av oss.

 

När klockan började närma sig 17:00 och sista seminarieledaren började gaffla loss om olika kappa och lambdakedjor på olika antikroppar i olika plasmaproteinmysterier kände jag att utbildningskvaliteten inte var på topp. Amanda satt och njöt brevid mig av dom bästa crazy cats videos internet hade att bjuda på och själv finkammade jag Blocket efter sistaminutenresor till vart-som-helst över påsken. Välinvesterad Torsdagseftermiddag? Det är iaf lite där fokusen hamnar efter ett seminarie-marathon som detta om man inte har någon bokstavskombination som hjälper en att hålla sig på banan.

 

Personligen har jag ju tidigare varit lite inne på att det finns en vits med att strössla ut moment över en tidsperod. Få lite variation typ. Men nu har jag ju förstått att jag fått det där helt om bakfoten. Så därför tänker jag att jag imorgon nog ska ha på mig alla mina byxor. Samtidigt. Så dom blir använda, kanske lite svårt med mobiliteten men ändå, skönt att få det gjort! Och varför inte beta av hela månadens dushningar på Lördag? Så behöver man ju inte tänka på det. Kan va skönt i Påsk när man har så mycket annat att tänka på! (ägg och harar mm)

Jag erkänner att det känns lite lite oklart om det är en optimal strategi dethär med ihopbuntning men om Läkarprogrammet gör det så måste det väl vara bra? Jag får helt enkelt utvärdera framöver hur det går för mig. Spännande, spännande.

 

Anywhoo, imårn är det iaf praktik. Nu på sprojlans ny Vårdcentral. Ska bli kul. Även om vårdcentralsplaceringarna hittils bjudit på ca 95% eksem, förkylning och ländryggsvärk. Hos patienterna alltså inte hos mig. Men det får man passa sig jäkligt noga för att säga till någon Allmänläkare då dom fortfarande är övertygande om att deras specialite är supervarierande och nervkittlande som inget annat. Det kan skapa en viss stel stämning om man skulle råka påpeka att det var 7:e patienten för dagen som sökte på akuttid med fruktansvärda symtom på vad som möjligtvis skulle kunna vara förkylningsnuva? Tro mig, jag har gjort det misstaget.

 

Ber iaf formellt om ursäkt för en lätt bitter underton ikväll men jag är trött. Så är det med det. Så här bjuder jag istället på en uppmuntrande bild på kvällens missöde.

 

 

Tack hej.