drsyding.blogg.se

Idag har min bostadsförening börjat borra. Alltså, inte en såndär clas ohlson-borr-borrning utan det rör sig nog snarare om en expedition som försöker ta sig till jordens mittpunkt. Borren i sig är då större än huset jag bor i. Det genererar ett ganska högt ljud vilket påminde mig om att jag nog fick en lapp i brevlådan som jag ignorerade för ett par veckor sen om att det kunde va läge att köpa öronproppar. Det ska tydligen bli klart någongång i sommar. Såatteh.. Men det positiva är iaf att borren överöstar mina grannars olyckliga barn som annars skriker större delen av dygnet och då 40-tals huset jag bor på bjuder på närhet och samvaro iom exakt 0% ljudisolering brukar det ofta kännas som att jag är nybliven mamma till 3 kolikbarn men utan den roliga biten där man känner någon som helst kärlek för sina barn eller ens vet hur dom ser ut eller heter. Så jag antar att jag ska vara glad för borrandet kanske? Jag har också hört att det är nyttigt att öva upp bibehåll av fokus i kaos så jag ska nog passa på att plugga med balkongdörren öppen för bästa resultat.

 

Igår övade vi status i skolan. För första gången med vår handledare som egentligen verkar jobba på akuten. Undrar om hon tyckte det va roligt att lära oss känna på osynliga lymfknutor och gräva djupt i varandras ljumskar i jakten på femoralispulsar? Antagligen.

 

Själv tyckte jag att det var intressant att jag, trots att jag gått sjukhusklädd en jäkla massa i livet, tyckte att det var så kul att få göra det igår. Det kändes som ett nytt steg i livet. Symboliskt så blev kläderna ett inträde i en ny roll. Nästan som ett lajv. Läkarlajv. Där gick vi runt med våra stetoskop och våra blåa scrubs och lajvade hur en potentiell framtid kommer vara. Sen kan jag hoppas att mina dagar som färdig läkare kanske kommer fyllas av något mer än att stå i 2,5 timmar med händerna i en svettig 20-årings skrev och armhålor. 

 

Många läkarprogram (ev. alla andra?) jobbar väldigt mycket med PBL vet jag. För er som inte vet står PBL för problembaserat lärande och är ett väldigt speciellt sätt att jobba på. Google it!

KI har både blivit hyllat och fått kritik för att dom inte använder sig av detta utan har hållt sig till en väldigt klassisk utbildningsform med föreläsningar av somnolenta proffessorer istället. Är det så att du funderar på att läsa till läkare och inte riktigt vet vilket universitet du ska satsa på kan det verkligen vara en poäng att ta sig en funderare över vilken typ av studiemetod som passar dig bäst. (plus om du tycker om att ha roligt i livet eller inte)

 

Hursomhelst så har turen nu ändå kommit till oss och vi ska jobba med fall och PBL under våren. Personligen tyckte jag att PBL:n igår var ganska seg, lite lärorik men mest irriterande och utdragen. På grund av en väldigt tydlig struktur så läggs ju mycket tid på att FÖLJA strukturen och mindre tid på att fokusera på det som faktiskt skulle kunna vara lärorikt. Jag kan tycka att den typen av inlärningsmallar som är utvecklade av någon beteendeingenjör på något institut är kontraproduktiva då poängen med inlärning enligt mig är just att individualisera den då alla människor lär sig på så olika sätt. Sen är jag principiellt emot principer och mallar också. Tycker det är tråkigt och det väcker den 14-åriga blåhåriga rebell-Sanna inom mig som bara vill krossa systemet och dricka 3,5:or under en bro i Bagis istället för att rätta sig i ledet. MEN jag är ändå glad att jag tog mitt pubertala och hormonstinna förnuft till fånga en gång i tiden och insåg att man inte genomför några systemförändringar från broar i förorten utan INIFRÅN systemet och gärna med en titel som systemet respekterar. 30-åriga infiltratör-Sanna har ändå lite bättre position även om hon kanske inte är riktigt lika gullig som 14-åriga rebell-Sanna. Eller jo, det är hon ju visst! ^_^

 

Idag ska vi fortsätta statusövning med mer fokus på neurologisk status så nu får jag väl se om jag fått någon hjärnskada av alla 3.5:or eller inte. Ändå spännande.