Söndagkvällsreflektioner:
Gårdagens fallskärmhopp blev inställt pga svenskt aprilväder. Bokade om till nästa Söndag. Känslor? Ja, det blir väl kul att få leva ytterligare en vecka med total dödsångest. Det är bara att gotta sig i det antar jag.
Istället för att hänga läpp över uteblivet självmordsförsök så blev helgen helt fantastisk då jag blev födelsedagsfirad av mina bästisar. Känner mig just nu så himla rik och kär i min situation. Jag vet ju att det är en känsla som tenderar fluktuera lite men just nu njuter jag av att den är där uppe. Känslan alltså. Mil ifrån ångest och stress. Bara förundrad över hur fett allt är och hur mycket kärlek jag har i mitt liv och typ 20 hippiefloskler till. Jag unnar mig i födelsedagspresent, såhär med 3 timmar kvar av mitt 30-åriga liv, att få känna såhär. Att få leva i det. Rätt var det är så står herr Ågren ändå där och knackar på dörren, med två torra kanelbullar från Ica i handen, fikasugen som bara den. Han kanske stannar hela dagen då, vem vet. Därför så är det bara att njuta av känslan denna kväll. Bakfyllan som vaggar lite i bakgrunden och påminner om ruset som var. Ruset som fortfarande är. Livets rus. Och imorgonbitti hoppar jag på flyget till Prag och firar vidare med lillasyster. 26 grader där osv.. ja ni hör ju.
När jag ska plugga till Duggan kan man ju verkligen fråga sig i allt mitt yoloande men jag tänker att det är 31-åriga Sannas problem.
Glad Kvalborg! xx
