Knarkgodis till barnen och TentaP dag 2.

Försommarkväll på fel sida om gardinen.
10 pomodors av 15 gjorda. Allt fokus idag på gamla tentor.
Har suttit med Dr. Mandy idag och dissikerat tentafrågor ner till dess innersta kärna.
Vi har alltså gjort knappt en halv tenta på 4 timmar. Det är vad jag kallar nogrannhet det. Nu är det inte klassiskt för KI att belöna nogrannhet direkt. Tvärtom brukar tidspressen uppmana till korvstopperi snarare än grundligt lärande och jag kan utan tvekan säga att ett av de största kruxen i utbildningen hittils verkligen varit att lägga sig på "rätt" nivå. Rätt som i att man tidsmässigt OCH kunskapsmässigt har en chans. 
 
Meeen vi hade feeling för förståelse idag och det kändes ändå kul och utvecklande. Känns gött att utbildningen ÄNTLIGEN börjar ta mig till en plats där funktion och förlopp börjar kännas logiska. Där svaren på tentor inte behöver präntas in utan man kan faktiskt resonera sig fram.
Jag kommer säkert skratta ihjäl mig åt mig själv och min "Termin-4-koll-på-läget" när jag läser det om 10 år men; Det känns som att saker börjar falla på plats!! Kan det vara så att jag kanske bara behöver 4 terminer? Världshistoriens mest snabbupplärda läkare?? ÄR JAG ETT UNDERBARN?!?? utan att ha vetat det hela mitt liv???? Jag har ju nästan alltid känt på mig att jag varit speciell men bara inte vetat om det varit positivt eller negat....Vänta, det knackar på dörren...brb
 
Sådääärja, tillbaks nu är det var bara självinsikten som kom hem.
 
Så var var vi? Jo min intressanta dag!
Jag har då även lyckats ta mig igenom ett helt sjukt crossfitpass idag med gårdagens träningsvärk vilket vill säga en rygg som alltså är stelare än en kirurgs patientbemötande. JÄVLIGT stel för den som inte förstod det. Imorgon kommer jag antagligen inte kunna gå överhuvudtaget eftersom det är såhär jag jobbar. Jag tror inte på mjukstarter. Har man varit sjuk i en dödlig influensa i 2 veckor och sedan varit på yolohumör och råkat fira sin födelsedag i typ 2 veckor i sträck och därav inte tränat på  >1 månad får man skylla sig själv. Det är bara att kasta in bullarna i ugnen. Upp i den sura sadeln! Ner med äppeljäveln bara! Inget trams!
 
Påtal om trams så får den nog vara slutbloggkrastrinerat för stunden nu. Har fortfarande 5 pomodors kvar och dessutom anar jag en viss spretighet i det här inlägget så därför går vi raskt vidare till -->
 
Dagens tacksamhet: Att jag inte fått TBE som verkar suga otroligt mycket speciellt som det finns absolut ingen behandling. Vet inte om det är min infektionsföreläsare eller Malou von sivers med sina ständiga skräckinslag på sin morgonshow som bitit bäst men en sak som inte kommer få bita mig är en TBE-fästing det säger jag bara! Ge mig vaccin!!
 
 
 
Såhär såg det alltså ut imorse. Hela min strålande todo-list framför mig. Åtminstone till 85% avklarad nu. (Havreyoghurt, bär och magnesiumbrus. Är det jag som är hälsan själv? (periodvis))
 
 Bästa 5 minutersaktiviteten för pomodoropausen. Plus att om allt skiter sig med läkargrejen kan jag alltid köpa ett par harembyxor och livnära mig som en skön jävel med världen som min trädgård osv?
 
Bild tagen inifrån med teleobjektiv där jag satt och hårdpluggade medans Dr. Mandy tryckte i sig TVÅ luncher och bara satt och solade. Jäkla stil asså. Men men tur att en av oss tar sina studier på allvar iaf..
 
 
Dagens medarbetare får gå till den här klockrena människan som utan att tveka alltså tar oidentifierade piller någon hittat på golvet, antar att det är godis(?) och lägger det bland barnens snask... hmm
 
 
xx

Skolk

Idag är det en solig men kall Onsdag. Jag har tänkt att det är Tisdag hela dagen och missade därför min psykologtid imorse. Får psyka av mig lite här istället.
 
Att jag ens hade en inbokad tid imorse trots skolan är för att jag planerat att skolka idag sen 2 veckor tillbaka. Jag anser själv att jag knäckte koden ganska tidigt gällande hur man överlever tuffa universitetsstudier om man nu också råkar vara en vivid individ med tankar, ångestar, relationer och andra behov på samma gång. (Inte helt ovanligt)
 
Mitt simpla recept till studieframgång och avstånd från psykbryt --> Välportionerat och välavvägt skolk.
 
Jag brukar titta max två veckor framåt i schemat, för det mesta håller jag det till en. Jag tittar på skolschemat dag för dag och lägger sen till träning, jobb, skapande och annat jag vill få in. Målar upp dagarna detaljerat och känner in exakt hur en sån dag skulle kännas. Om känslan när jag föreställer mig dagen blir skön och peppig så spikas planen genom att hamna på min whiteboard. Om känslan däremot blir ungefär som en tung hoppspark i bröstet och jag blir trött tre dagar i förväg bara av blotta tanken på vad som ska komma skall, jag kanske hör ett ringande ljud som triggar igång en film i mitt huvud om vart mitt liv är påväg om jag låter samhället och påhittade förväntningar styra mitt liv. Om jag upplever något av det där, ja då vet jag. Då är det dags att lägga in lite skolk! 
 
En skolkdag är då en gåva från dig till dig. För mig närmast ritualiska dagar som jag ser som parenteser i tiden. Icke-dagar som åsidosatts dig helt befriade från krav. Dagarna måste inte vara endel av en stor plan. Dom måste inte följa ett schema. Dom är bara små små gryn av en mental och själslig frihet.
 
Många nyfrälsta mindfulness-filosofer skulle kaske bröla: "Aeäeääähhhh ALLA dagar ska va så ju!! woaaah YOlooooo" 
Men det älskvärda med att ha fyllt 25 och att ju att hjärnan äntligen utvecklade ett konsekvenstänk är ju att man tillåts se storheten bakom uppoffringar. Typ att mer revolution och mer lycka kommer genereras från ett välbalanserat liv med kunskapens styrka (och även ett jobb så man har råd att betala sin psykolog) än från under en bro med en ljummen folköl som enda idealistiskt kampvapen.
 
Balansen mellan att vara min egen gud och spela samhällets spel utan att bli diskad. En dramakomedi i flera delar. to be continued...
 
Saker att göra på sin skolkdag 1: Dricka kaffe ur en uppmuntrande mugg.
 
Saker att göra på sin skolkdag 2: Bli miljonär!
Kände mig bönhörd när jag snubblade förbi detta KAP på Blocket. Hej hej Thailand!!!
 
xx
 

Prat om vädret.

Godmorgon Sverige.
 
Idag vaknar jag upp till snökaos. Hur känns det? Ja det är svårt att beskriva känslan men bland tänker jag att bo i Sverige är kanske lite som att vara gift med en psykopat? Han ser hela tiden till att jag aldrig får känna mig riktigt trygg. Retar och lockar med kärlek och värme för att rycka mattan under fötterna nästa sekund. Värme-kyla värme-kyla. 6 månader av utfrysning, mörker, vinter, molntäcke som en tjock mössa över hela Sverige. Sen igår, den där bländande blå himlen som nästan bara finns på tecknad film. En varm sol som brände genom mina svarta jeans. 3 fräknar skyndade fram till näsytan. Allt missmod försvann och den där mytiska livsgnistan återfann sig stadigt i bröstet. Allt blev roligt igen och framtiden ljus och härlig och MIN. Doften av sommar letade sig in och retade doftcellerna och livet, jag kände livet. STARKT, pulserande!!! Och sen...vaknade jag. 
TILL SNÖ!!!!!!! Grå elak himmel och ännu MER FÖRBANNAD %#"=#%&%€€& SNÖÖÖÖ!!!! 
 
Tack för det Sverige. Tack för denna Måndag i slutet av Mars. Måndagen efter Söndagen jag nästan trodde att du älskade mig på riktigt.
 
 
En svensk parkbänk som finns utanför min lägenhet. Representerar känslan ganska bra idag så den får komma med. Kanske ska sätta mig där en stund efter skolan och bara känna kärleken och gemenskapen.