Om ni någonsin undrat över hur man ser ut när man har kört sitt första intervallpass på typ 3 månader och legat på sin maxpuls konstant i 1 timma...
-------->
Det är alltså ingen posad bild utan chocken i mina ögon är helt äkta då det var ett under att jag överlevde överhuvudtaget. Finns inte en enda normalfärgad fläck i mitt ansikte men det va kul att testa någon annan hudfärg än ägg-som-legat-i-kylen-ett-tag-vit för en stund. Uppfriskande! Nu ska jag blir supervältränad igen efter alla mina fotoperationer och andra hinder. Heja mej!
Eftersom jag förstår att Fredagens inlägg var en sjuk cliff-hanger med bild på min packning och allt så ska jag såklart berätta lite om hur det var på praktiken.
Ny praktikplats ju på en superfin vårdcentral i stockholms förort. Jättetrevligt bemötande, jag fick gå med en sån där rutinerad allmänläkare som inte gjort annat i sitt liv.
Hon var väldigt intresserad av att utbilda mig och det är ju alltid en hit när man får en sån handledare.
Vi började som vanligt att prata om hur otroligt spännande det är att vara allmänläkare och att det är så hektiskt och att variationen är helt otrolig under en dag.
Jag förstår ju såklart att det säkert är så men hittils för MEJ så har Vårdcentraldagarna sett ganska så lika ut. Alltså att vi frukostfikade i typ 1,5 h och tog 2 rundvandringar på den pyttelilla vårdcentralen. Sen kom vår första patient som ville få sitt blodtryck taget, andra patienten med sitt blodtryck, lunch i 1 timma sen en vrålförkyld 90-talist, en gubbe med osmickrande födelsemärken, lite mer blodtryck och 1 styck tröttmössa. Alltså som i princip sökte för att hen var trött...... Ja.. alltså.. Min handledare blev lite perplex och förklarade med andra ord för patienten att Winter has come. Alltså den långa G.O.T varianten. Finns inte en jävel som inte blivit gravt mentalt påverkad av denna oändliga vinter så det är KLART man är trött! Tillråga på allt så var det ju även internationella sömndagen igår (true story)!! Så jag menar.. finns det något mer att säga egentligen?
Jag förstår att man kan bli orolig att det ska ligga något patologiskt bakom tröttheten men som tur är hittade jag lite bra litteratur som klargjorde saken.
Denna vetenskapliga artikeln hittade jag i en skvallerblaska så fr.o.m nu mms:ar jag bara denhär bilden till patienterna om dom är oroliga över sin trötthet. Oklart varför jag utbildar mig till ett yrke som håller på att bli helt onödigt nu när all info finns i Aftonbladet ändå? Dumsnut-Sanna
Det var en supertrevlig dag i vilket fall som helst men trevligast av alla hade nästan min klasskompanjon Sara som tog fikapausen på allvar. Vem ska klaga när man får ha det såhär glassigt på sin arbetsplats? Kanske inte är så dumt ändå, på dom flesta avdelningar jag jobbar på får man vara glad om man får sig en dammig knäckebrödbit till blaskkaffet. Om det nu är en bra strategi att välja arbetsplats efter fikautbudet... inte riktigt bestämt mig vart jag står i den frågan men jag återkommer...
Sara firar Fredag med rang!
Någon tokig gul grej på himlen idag så det är väl bäst att lägga ner bloggstrinerandet och gå ut lite innan det blir EKG-plugg för precis hela slanten!
xxxx