Tre nätter kvar.
Problemlösningstaktiken här uppe i norr strålar fortfarande med sin frånvaro.
Vid ankomst till avdelningen rådde som vanligt totalt kaos.
Tårar i ögonen på personalen och patienter huller om buller i korridoren.
Någon har precis haft hjärtstopp. Nyexade sköterskor med semiutvecklad prioriteringskänsla letar febrilt efter papper och administrationsmetod för dödsfallet istället för att ta hand om dom nyankomna patienterna. Tomt i rapportrummet som vanligt.
Näää, det här med att bara dra ner på platser och personal utan att berätta för patienterna att dom inte får bli sjuka verkar inte vara någon hit.
Inte i år heller.
Det tar ungefär tre timmar innan jag och den andra nattsköterskan har sopat upp efter kvällen. Fått ordning på alla papper, givit alla kvällstabletter, lagt rätt person på rätt plats. Då är det bara att börja ta tag i nattens uppgifter.
Jag har en dålig patient i min mammas ålder som inte riktigt andas som hon ska, febern stiger och blodtrycket sjunker. Jag anar sepsis och känner för att vara på salen mycket. Samtidigt springer en dement, tanig tant runt som vägrar ligga i sängen och klappar händerna och skriker att "ALLA DUMMA HÄSTAR SKA VAKNA NUUUUU" hon bankar i allt hon ser. Tar sin uppgift på största allvar att se till att alla dumma hästar verkligen vaknar. Men jag vill inte att mina dumma hästar ska vakna. Jag vill att dom ska sova!
Vädret har varit kalabalik i vanlig ordning såhär inför midsommar. Det har skiftat mellan strålande sol och regnoväder. Men jag ÄLSKAR när det är väder. Påminner mig om distans osv. Typ som när jag ringde mamma tidigare idag och gnällde lite. (Livet kan ju ibland kännas lite extra tungt när man är konstant sömndepraverad och den enda mänskliga interaktionen man har är med djupt plågade och ilskna patienter i natten.) Då påminde hon mig om att jag ju faktiskt fick besked i helgen om att jag klarade preklintentan... Jag har totalt glömt bort det. Jag hann vara glad för det i typ 5 minuter men jag har haft så mycket att stå i att det försvann ur sinnet lika snabbt som det kom. Men det är verkligen sant.
En MIlstolpe på läkarprogrammet och JAG klarade det!
Tänker vara glad för det minst resten av natten nu.
Heja mig!
Antagligen det klokaste rådet som TV4 någonsin kommit med. Va frisk!
Utsikten från sjukhuset i den Sundsvalliska natten. Prioriterade om lite och avvaktade med mediciner för att gå och dra upp alla patienters persienner så dom kunde få njuta lite av regnbååååge. Bästa botemedlet mot allt <3