Idag är dagen då det äntligen händer.
4 terminer på läkarprogrammet och nu till slut, efter nästan 2 års väntan, får jag och mina 160 klasskamrater ÄNTLIGEN ha en liten liten pinne i röva.
Vi ska idag ta reda på hur vår naturliga tarmflora ser ut egentligen och därför laborera på bajs...... Det är så kul hur bajs alltid är så högaktuellt, skämmigt OCH roligt på samma gång (snacka om optimalt samtalsämne). Men jag måste ändå säga att det är en ganska intressant labb att göra. Speciellt med tanke på dagens hälsohets och inflammationstrender med supermat och probiotic-dieter till höger och vänster. Personligen går jag på en sjukt balanserad diet bestående av att byta ut alla djur i min mat mot rödvin och i övrigt kompensera studentbudjetinducerad näringsbrist med div. suspekta kosttillskott min mamma skickar på posten. (Ja, jag ÄR 30 år gammal men man tar alltid bort en nolla från sin ålder när kommer till moderlig intervention, det är sen gammalt)
Recap--->
Jag går alltså 2:a året på läkarprogrammet.
Dessa år har varit kantrade av glädje, pepp, psykisk ohälsa, mer stillasittande än hela mitt tidigare liv kombinerat, sjukt inspirerande människor/kurser/stunder och sjukt OINSPIRERANDE människor/kurser/stunder. Ibland tänker jag att Strindberg hade rätt, den gamle mansgrisen. Det ÄR synd om människan som ska behöva förlita sin framtida hälsa på OSS. Hur ska det bli läkare av denna brokiga skara årgång HT16? Stay tuned för svaret på den nagelbitaren!
En av många anledningar till att det varit mer pärsigt än tvunget att göra läkarprogrammet på Karolinska Institutet är att Karolinska institutet DEFINITIVT har en pinne i sitt anus orifice. KI sitter på en otroligt paternalistisk och förlegad utbildningsstrategi som bygger på oändliga föreläsningar och terminstentor kantrade av subtila hot och förmaningar från kursadmin om man ens tänker tanken på att försöka kombinera utbildningen med icke-studierelaterat-innehåll för att inte tala om N-ordet (slutar på -öje)
Jag orkar inte ens gå in i det vidare utan har gjort en liten tidslinje för att sammanfatta de 2 åren som gått så vi kan lämna det bakom oss och gå vidare!
På mitt helgkneg jobbar jag som sjuksköterska på Ackis i Uppsala. Varför pendla till Uppsala för att jobba? Det kan man verkligen fråga sig. jag gör det ibland också men sen säger jag bara åt mig själv att sluta ställa frågor som jag inte har något svar på.
Jag kommer nog skriva MASSOR om hur det är att jobba som Sjuksköterska i rådande vårdkris. Hett ämne. I know. Men trots sporadisk debatt skrivs det ALLDELES för lite om det. Dessutom känner jag mig kluven till att INTE jobba som Sjuksköterska i framtiden utan bara som Läkare? Kan man jobba som båda samtidigt? Om nån vet, SKRIV! Tänker att patienterna kan bli förvirrade kanske om man agerar dubbelagent?
Den här bloggen är ju självklart ren PROKRASTRINERING. Jag borde just nu verkligen förbereda mig för morgondagens seminarium i basislusker och dess eftermäle och INTE rita olika tidslinjer med ledsna och glada gubbar på.
Bloggstrinering? Prokrastogg? Proggstineringskast? (Får fila lite på den kanske) oavsett vilket. Bra jobbat mig som skaffat mig ytterligare en syssla som känns högre priat än Tenta P.
Det får räcka som recap. Tänker att jag håller prologstrinoggen uppdaterad om #livetsomläkarstudent. Ynka 3.5 år till EXAMEN, spännande! OCH spännande dag imorgon då jag ska få se hur det gått för mina gulliga bajsbakterier. Hoppas dom växt sig stora och starka <3
to be continued...
xoxo