drsyding.blogg.se

Idag är det en solig men kall Onsdag. Jag har tänkt att det är Tisdag hela dagen och missade därför min psykologtid imorse. Får psyka av mig lite här istället.

 

Att jag ens hade en inbokad tid imorse trots skolan är för att jag planerat att skolka idag sen 2 veckor tillbaka. Jag anser själv att jag knäckte koden ganska tidigt gällande hur man överlever tuffa universitetsstudier om man nu också råkar vara en vivid individ med tankar, ångestar, relationer och andra behov på samma gång. (Inte helt ovanligt)

 

Mitt simpla recept till studieframgång och avstånd från psykbryt --> Välportionerat och välavvägt skolk.

 

Jag brukar titta max två veckor framåt i schemat, för det mesta håller jag det till en. Jag tittar på skolschemat dag för dag och lägger sen till träning, jobb, skapande och annat jag vill få in. Målar upp dagarna detaljerat och känner in exakt hur en sån dag skulle kännas. Om känslan när jag föreställer mig dagen blir skön och peppig så spikas planen genom att hamna på min whiteboard. Om känslan däremot blir ungefär som en tung hoppspark i bröstet och jag blir trött tre dagar i förväg bara av blotta tanken på vad som ska komma skall, jag kanske hör ett ringande ljud som triggar igång en film i mitt huvud om vart mitt liv är påväg om jag låter samhället och påhittade förväntningar styra mitt liv. Om jag upplever något av det där, ja då vet jag. Då är det dags att lägga in lite skolk! 

 

En skolkdag är då en gåva från dig till dig. För mig närmast ritualiska dagar som jag ser som parenteser i tiden. Icke-dagar som åsidosatts dig helt befriade från krav. Dagarna måste inte vara endel av en stor plan. Dom måste inte följa ett schema. Dom är bara små små gryn av en mental och själslig frihet.

 

Många nyfrälsta mindfulness-filosofer skulle kaske bröla: "Aeäeääähhhh ALLA dagar ska va så ju!! woaaah YOlooooo" 

Men det älskvärda med att ha fyllt 25 och att ju att hjärnan äntligen utvecklade ett konsekvenstänk är ju att man tillåts se storheten bakom uppoffringar. Typ att mer revolution och mer lycka kommer genereras från ett välbalanserat liv med kunskapens styrka (och även ett jobb så man har råd att betala sin psykolog) än från under en bro med en ljummen folköl som enda idealistiskt kampvapen.

 

Balansen mellan att vara min egen gud och spela samhällets spel utan att bli diskad. En dramakomedi i flera delar. to be continued...

 

 

 

xx

 

Jaha nu sitter man här, dan före dagen D, Dan före slutet på en era. Inga tårar spillda från mitt håll. Kommer inte sakna campus en enda sekund. Känner mig så redo för sjukhus, handfasthet, scrubs och verklighet! Rond och stetoskop och låtsas-som-man-förstår-nåt-av-EKG och diktafoner och diagnoser. Redo!

 

Idag har jag som vanligt pluggat enligt strikt pomodo-modell. 25 minuter fokus, 5 minuters vila, repeat. Jag har fått in 14 pomodors vilket är en ganska så jäkligt lat tenta-pluggsdag MEN jag är trött och kände redan för 2 pomodorosar sen att dom börjar bli av kass kvalitet och då kan man lika gärna lägga ner. 

 

Känner ändå att jag har en hyffsad bakteriekoll. Började ju trots allt min drömmiga sjukvårdskarriär på infektion där jag fick mitt första jobb som nybakt sjuksyrra för 4 år sen.

Kan hända att jag leker lite med mitt hemmagjorda bakteriespel men annars lägger jag mitt tentaöde i universums händer. (JA, jag vet, att göra ett eget bakteriespel = nördnivå 10/10 MEN till mitt försvar har jag opererat foten nyligen vilket renderade i alldeles för många stillasittande timmar)

Glada nyheter!!!

Alla mina bakterier hade växt till sig fint under natten. 

Efter ett helvetiskt laborationsmaraton och ett evigt droppande av olika rave-färgade lösningar och inkuberande i olika korvugnar kunde jag glatt konstatera att det, som sig bör, växer soliga streptokocker och staphylokocker i näsa och svalj. Däremot skiljde sig min tarmodling från alla andras, där alla andra hittade gramnegativa stavar fanns istället mängder med rosiga grampositiva kocker.  Min gissning just nu---> Enterococcus faecalis. Ett vackert namn på en klassiker i rumpan.

 

VIll såklart hellre tänka att det rör sig om något liiiiiiiite mer speciellt och framstående. Kanske att just min tarm är startet på något banbrytande?!??? En ny upptäckt?!?!?? BOTA CANCER!?? MATA AFRIKAS BARN?!!!

Jag inser att det kanske inte kommer vara som på Flemmings tid, att man bara hittar lite penicillin i morgonfrallan och vips så har man gjort den antagligen största upptäckten i medicinsk historia MEN man kan ju alltid hoppas.

Det finns dock en stor risk att jag kommer göra KI besvikna i deras strävan att forma oss alla till framtida forskare eftersom jag inte ens kan hålla fokus nog under en labb i termin 4 för att inte lyckas gramfärga mig själv.

 

Till alla laborationsassistent-headhunters där ute --> do not bother!