Livets verklighet. Där ute, solig vår bakom fördragna gardiner och här inne, dövande tabletter och strävt papper.
1-0 till Mördarviruset. Revanchsugen ändå. Ligger och planerar min strategi för att vinna nästa rond. Extra elaka virus som cirkulerar i år. Elaka och mordiska. Det vet alla som blivit kommit i dess väg.
Känner mig stressad. Läkarprogrammet är ironiskt nog inte till för sjuka människor. Jag känner min framtida livskvalité sippra ur mina händer för varje minut som går men det är omöjligt att plugga när alla hjärnceller är inbäddade i snor, som en replokal isolerad med äggkartonger där ingen kan höra dess skrik. Ack och ve och elendes elende.