Onsdag.
Jag skriver en skvätt nu trots att det är ungefär 14 timmar för sent för mig att sätta kreativitet till världen. Men det är ju ändå Onsdag.
Jag lyssnar på Simon and Garfunkel, Wednesday morning plattan. Dricker ett glas vin men mest för sakens skull tror jag. Jag har kört ett crossfit pass och är mör på sätt som inte passar att blogga om.
Det har varit en klassisk dag på KI.
Temaveckan i Klinisk mikrobiologi pågår för fullt vilket innebär labbar och föreläsningar från morgon till kväll i diverse nedtonade bunkrar på Sjukhusområdet.
Känslan att få sitta i steril labbmiljö i en källare under vårsolens debutvecka?
I övrigt har vi bland annat blodgrupperat oss själva idag och det visar sig att jag är 0+. En god nyhet för alla andra då jag är en såkallad universaldonator. Blod till alla.
Jag får ge med mig och erkänna att det var en lärorik labb och att blodet klättrar uppåt på min lista av favoritvävnad. Det är en sån dynamisk organisation redo att kriga och försvara kroppen in i det sista. Känns nästan som om det skulle fodra viss intelligens av det för att hålla sig så uppdaterat hela livet? Ibland har jag funderat över hur det skulle vara om andra organ, liksom hjärnan, skulle bli medvetna om sin egna existens helt plötsligt.
Om njurarna helt sonika började fundera över sin mening och vad som finns bortom mörkret? Tjocktarmen började undra över om dess prestation verkligen räcker till? Var dess sanna potential egentligen ligger?
Det kanske skulle bli en viss kakafoni i kroppen men ändå spännande att leva i ett kollektiv av självmedvetna och stundom realistiskt mörka, stundom framåtsträvande organ. Kanske lite som att bo i studentkorridor tänker jag?
Jag analyserade massa piss också. Blev nyfiken och snodde med mig en sticka och kissade på den. Det verkar som jag har väldigt friskt kiss. Goda nyheter ändå. Jag får tacka mina förslavade njurar för det och hoppas att dom trots allt ändå aldrig får något medvetande för då skulle dom nog inse vilket otacksamt jäkla jobb dom gör hela dagarna och mest troligtvis säga upp sig.
Här sitter jag på tronen och begrundar mina njurars mästerverk.
Obs---> Labbrock. Jag går dessvärre inte runt i ljusblå puffklänning med muddärmar. Inte ens på lilllördag.
Det var dagens kloka och genomtänkta tankar det, nu ska jag låta hjärnan sova en stund så den inte också blir sugen på att säga upp sig.
xx