Arla morgonstund.
Kaffekopp #1.
Jag har tagit en liten mentalpaus efter måndagens tenta. Oavsett hur svår eller inte en tenta är blir man alltid ganska utpumpad efteråt. Det har nog att göra med all fokus som läggs inför en tenta skulle jag tro. Men känslan är ändå ganska bra så jag är inställd på att slippa omtenta och har packat undan mitt bakteriespel.
Igår var ju välkomstdagen på Danderyd och jag måste säga att det kändes lite som en sjuårig Sanna på första skoldagen tittade fram. Sprallig och flamsig skuttade jag runt bland alla nya mikrovågstorg och simuleringsrum, ställde massa larviga frågor utan att räcka upp handen, aa ni vet, den grejen. Men jag förstår mig. Det har varit oerhört torrt mellan varven att sitta still dag in och dag ut begraven i böcker. Det finns stunder jag funderat på att sätta in trycksårsprofylax och vändplan på mig själv för att jag riktigt kan känna apoptosprogrammen sätta igång i min rövmuskulatur. Som uppgivna kamikazepiloter, cell efter cell, självmord, farväl grymma värld, vad är det för mening med livet som muskelcell när man bara blir SUTTEN på hela tiden!?? Adjööööö.
Men nu är det slut på det!
Jag fattar ju själv också att jag som vanligt överdriver min pepp en smula men så jobbar jag alltid. Jag brukar tänka att peppen inför något varar ju nästan alltid mycket längre än själva eventet så är man alltså väldigt glad och orealistiskt taggad INFÖR något i timmar/dagar/veckor för att sen bli besviken i sekunder/minuter så är det ju alltid en win om man räknar glada dagar som något slags mål här i livet!
Jag ser ju framför mig hur jag kommer tas in av sjukt coola, drivna, fantastiska läkare som kommer vara med mig hela dagarna, lära mig allt dom kan. Kanske besöker vi en av mina mentorers egna mentor på sin dödsbädd, där hen bett om att få använda sitt sista andetag för att berätta för mig hur man räddar vilken situation som helst med enbart ett sugrör och silvertejp.
Ibland kanske vi är i någon hydda också tänker jag, en hydda som någon byggt upp på parkeringsplatsen, lösenord krävs för att komma in och där inne pratar vi bara om fingerspetzgefuling och dricker otroliga teér. Eventuellt kommer vi ibland befinna oss i olika dolda rum i kulverten, iklädda höga hattar, och där hyllar vi veeeideeenskapeen i mörkret?
Det dessa ögon kommer se och detta sinne uppleva.. gränslöst! Så ni förstår ju peppen kanske. Hur kul blir våren??!
Sen har jag kollat på schemat ex. idag och det verkar inte vara supermycket av olika hyddor på parkeringsplatsen just idag utan mer EKG-föreläsningar och stickandet av små nålar i stora gummiarmar men jag menar, vi måste ju alla börja någonstans. Kanske imorgon?
Nu ska jag iaf gå och simma innan pensionärerna intar basängen men sin långsamma plaskiga valross-stil och sitt envist simmande MOTSTRÖÖÖÖMS trots sjukt pedagogiska pilar som visar hur det ska gå till. (bitter någon?)
Jag lämnar det där och konstaterar bara att alla mår bättre om jag hinner till simhallen innan alla andra morgonpigga motionister gör det.
Glad lill-lördag till er alla!
xx